Molaijn

Nu är jag hemma. Vet inte var jag ska börjar någonstans. Det har hänt så mycket. Det känns som att jag varit borta i en evighet, inte de 18 dagar som det faktiskt är. Men jag orkar/hinner inte berätta allt nu men jag lovar att försöka göra det så snart som möjligt. Har så mycket att berätta.

Det tråkiga är att jag är jätteblek och fräkning. Det är inte bara något som jag säger utan det är faktiskt så. Vädret var nämligen inte det bästa. Det var jättefint och varmt i början men då brände jag mig ju som bara den. Men sedan blev det jättemolning varje dag och det regnade varenda dag utom det två sista dagarna. Usch det blir pinsamt att gå till skolan imorgon. Alla kommer viska bakom min rygg "å kolla hon är ju inte brun alls, det ser inte ut som hon varit i Thailand". Ja suck, denna fåfänga värld, alla är så fixerade vid att jag ska bli brun.

Iaf jag är grymt depp över att vara hemma, uschusch viiill iiinte! Det var så härligt, underbart fantastiskt så hela hemvärlden bara försvinner. Nu ska man tillbaka till vardagen,skola (hatahata). Måste skriva klart svenska idag, hur i all världen ska det gåå?!

Jag ska berätta allt sen, all min shopping, vädret, den fantastiska naturen, maten, medresenärenerna. Jaa allt. så småningom. Nu måste jag ta itu med tusen olika saker. Men faktum är:

JAG ÄLSKAR THAILAND